Linasportfolio

Detta museumbesök bjöd på rundvandring inne på textilmuséet samt samtal kring vad de olika konstföremålen föreställde och hur dessa kan vara bra för barnen och deras lärande. Vi fick se väldigt mycket färg, form och mönster vilket jag ser som en stor del inom barns matematik. "Barn i alla åldrar kan utmanas i sitt matematiska tänkande genom att uppmärksamma delar som ingår i en helhet"(Björklund 2009, s. 132). Det är därför viktigt för oss pedagoger att ge barnen utmaningar, testa, lyckas och ibland kanske även misslyckas för att lära av det. Mindre barn kanske börjar uppmärksamma delar genom att sortera färger med exempelvis legoklossar, för att sedan bygga torn och bilda mönster med hjälp av dem. Delar har då blivit till en helhet.

 

Vi fick på muséet bland annat se olika sortes stygn samt textilens historia. Historian inom textil var något som berörde mig. Tanken att de kläder vi köper, att de kläder vi har på oss, oftast tillverkas av textilarbetare med hemska förhållanden. Vi fick kika in i ett liknande skjul, för att få se hur textilarbetare i Bangladesh kan bo. Det var hårda sängar utan någon vanlig madrass. Jag fick dessutom känslan att det inte skulle ge någon speciell värme att bo där inne. Jag ser ett museum av detta slag som en fördel att ta med förskolebarnen till, bland annat genom alla dessa färger, former och mönster som vi fick ta del av och som jag även nämnde tidigare i texten. Karin[1] nämner hur hon brukar göra när barngrupper besöker muséet. Att hon till stor del låter barnen upptäcka och utforska själva, vilket även jag ser som en väldigt viktig del. Barn behöver upptäcka och utforska mycket även själva. Genom att låta barnen vandra runt på muséet ser jag även att de får möjlighet att använda sina sinnen genom exempelvis syn, känsel och doft. Barnen går runt och tittar, samtidigt som de känner på de olika materialen och kanske dessutom känner en speciell doft. Sinnesupplevelser ser jag som en viktig del i utforskandet och att upptäcka.

 

Tillfället och besöket i textilmuséet ser jag verkligen som positiv. Miljön därinne lockade till att utforska sinnena, att titta och att känna de olika tygerna och formerna. Jag skulle absolut kunna tänka mig att ta med en barngrupp till liknande ställe då flertalet barn faktiskt intresserar sig för dessa miljöer. På förskolan brukar det ofta märkas väl vilket rum barnen dras till. Det rum som är inrett med textilier och utrustat med föremål att utforska eller det rum som inte alls är något vidare inrett och inte alls har alla dessa föremål att utforska. Jag har själv upptäckt detta många gånger vid jobb och verksamhetsförlagd utbildning (VFU).

 

 

Karin[1] ser det som underlättande för barnen att de olika materialen verkligen finns tillgängliga för dem när det gäller exempelvis lagom höjd på pusselbordet nedan. Det är av betydande del att barnen får prova, upptäcka och utforska när, var och hur de vill. 

Jag anser dessutom att allt fler material bör vara tillgängligt för barnen ute på förskolan, istället för att vara inlåsta i skåp. Barn lär sig när materialet får vara tillgängligt för dem, där det är fritt fram att utforska. Om rädslan för att materialen ska gå sönder finns, går det ju alltid att tillverka egna, liknande material. 

 

Vi avslutade med att tova tavlor av ull.